Jag blir glad av luft. Särskilt uteluft. När jag gick hem från träningen idag tog jag ett par riktigt djupa andetag uteluft. Jag kände hur den strömmade in genom näsan ner genom luftstrupen hela vägen ut i de djupaste lungalveolerna.
Luften var så där lite krispigt kylig så näsan fick jobba på att värma upp den. Samtidigt var den alldeles lagom fuktig så att det bara kändes skönt när den fyllde hela bröstet. Sedan andades jag ut ordentligt och blev så skönt lugn och lycklig.
Utandningen är nog den viktigaste delen. Det är den som förbereder kroppen för nästa inandning, bereder plats för all den nya friska luften som ska till att fylla lungorna, ge energi och lugna sinnet.
Så mina vänner idag hyllar jag luften men framförallt en härligt djup utandning!
Livet med Gladanka 