Blåsig närvaro

Jag älskar när det blåser. Troligtvis för att jag är uppväxt i Göteborg där det alltid blåser. Nu bor jag i Jönköping där det också alltid blåser. Jag tycker att jag får extra energi av att vara ute när det blåser. Det är som en extra dimension av naturupplevelse att känna vinden mot ansiktet och alla ljud som vinden skapar. Vågorna på Vättern som dånar när de vräker sig in över stranden. En och annan plastpåse som kilats fast mellan stenarna prasslar och kämpar för att ta sig loss. Grenarna som knakar på de nakna träden när de ruskas runt. Och runt husknutar och öron viner det. När jag kommer in igen är kroppen så skönt trött av all luft och syre, allt är så tyst och stilla och mitt sinne blir lite extra lugnt. En stormig stund av mindfulness.