Känslan av att springa men aldrig komma ikapp. Känslan att påbörja en miljon olika saker men inte lyckas slutföra en enda. Känslan när det som bara skulle ta fem minuter tar plötsligt en halvtimma för allt bara krånglar. Plötsligt utan att du märker det har den känslan bytts ut mot känslan av att inte orka lyfta armarna över huvet en enda gång till för hela kroppen är bara helt lyckligt utmattad och allt du orkar använda dina uttröttade muskler till är ett megastort leende av ren och skär lycka. Det är vad som hände mig idag på PowerHour. Magiskt eller hur?