Som julafton

Idag har mungiporna pekat uppåt hela dagen. Det har inte gått att få ner dom på något sätt! Hon är äntligen, äntligen, äntligen tillbaka vår fina vän och kollega och hjälte som kämpat i mer än åtta långa månader med olika tuffa behandlingar mot den elaka sjukdomen cancer. Det var en obeskrivlig känsla av glädje när jag kom till kontoret i morse och såg ljuset lysa på hennes kontor och hörde hennes härliga skratt i fikarummet. Som den allra bästaste av alla julaftnar kändes det. Å med den goa känslan går jag och lägger mig ikväll för hon är på jobbet imorgon också, å nästa dag med. Nu fattas hon oss inte längre:)

Publicerad av Gladanka

En humoristisk och glad Göteborgska som hamnat i Småländska Jönköping och som älskar att skriva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: