Idag har jag funderat på ålder rätt mycket. Inuti är jag liksom en ålder och utanpå en annan. Min mormor sa, när hon var 90 år, att kroppen var lite skröpplig men inne i bröstet var hon fortfarande 17 år.
Jag har i flera år haft åldersnoja och tyckt att det är jobbigt att bli äldre och äldre men idag känns det på något sätt annorlunda. Okej, jag lite över femtio år men jag är väldigt ung i sinnet, vissa skulle rent av kalla mej barnslig:) Jag är stark och jag är frisk förutom lite småskavanker här och var. Men det är ju inget jag inte kan leva med. Jag har ett fantastiskt bra och rikt liv precis här och nu. Varför inte ta vara på det och skita i ångest och åldersnoja. Tiden har sin gång och det är inget jag kan ändra på. Det jag kan ändra på däremot är min egen inställning. Så ingen mer åldersfixering nu Anita! Utan mer av ett gott liv varje dag istället. Det är en present till mig själv med start omedel bums!
Livet med Gladanka 
Anita, du är den yngsta 50-nåntingåring jag någonsin träffat! Och den gladaste. Jag tycker faktiskt att det är ganska skönt att bli äldre, än så länge i alla fall. Det enda jag tänker på ibland är att jag är en ganska gammal småbarnsmamma, speciellt när jag inser att en del av mina jämnåriga vänner har barn som snart är tonåringar. Men å andra sidan är väl 40 det nya 20, och hellre en gammal mamma än inte mamma alls, försöker jag tänka!
GillaGilla
Sofia! Du har helt rätt 40 är det nya 20 och du är den bästa mamman dina barn kan ha oavsett åldern! Min mamma var 38 år när jag föddes och se hur bra det blev;). Kram
GillaGilla