Long time no see

Idag är jag glad för att så många frågat vart min blogg tagit vägen. Särskilt en person, min fina, fina arbetskamrat L som sa så här: Anita du måste skriva på din blogg igen. Det finns många dagar som jag inte är så glad men när jag läser vad du är glad för hjälper det mig att hitta små saker i mitt liv att vara glad för. Och det var ju precis det så jag tänkte där i januarimörkret när jag en gång började skriva. Men så kom våren och ljuset och jag kom ur skrivandet. Men efter denna veckans härliga kommentarer och fina ord från er som faktiskt läser mina små tankar kan jag ju inte göra annat än att fortsätta skriva. Det känns fint och varmt i mitt hjärta. Så idag är jag extra glad för att ni finns! Och tack till dig L som påminde mig med dina fina ord.