Jag har alltid gillat att öppna fönster. När jag växte upp i Sandarna, Majorna, Göteborg, minns jag hur spännande det var att liksom hänga på fönsterbrädan i köket och titta ut. Känna vinden och hisna lite när man tittade ner. Det var en fantastisk utsikt från vårt fönster för vi såg delar av hamnen, bland annat den karakteristiska Eriksbergskranen som då var blå. Vi såg Kungsladugård och Majorna breda ut sig framför oss och långt bort i fjärran såg vi de nybyggda höghusen vid Kviberg och Kortedala. Dessutom såg man de andra husen på gatan, folk som gick till affären, barn som lekte och bilar som körde förbi. Sedan var det alla ljuden, mest fiskmåsar som skränade men även alla vardagliga ljud av de människor som levde och bodde där; röster, barnskrik och skratt, hundskall, bildörrar och allt annat. Och alla lukterna.
Nu på förmiddagen sitter jag i mitt kök på Rosenlund i Jönköping och det är en varm sommardag och vi har många fönster öppna. Jag hör fåglar i trädgården, till och med små fågelungar som piper efter mat, bilar som startar, grannar som pratar, litet svagt bakgrundsbrus från motorvägen och det luktar kaffe och sommarmorgon och känslan är lugn.
Det är därför gillar jag öppna fönster.
Livet med Gladanka 