Bra utsikt

Kära vänner idag är jag riktigt glad. Ni som känner mig vet ju att jag har sett uruselt sen jag drabbades av näthinneavlossning på ena ögat för snart två år sedan. På jobbet har jag tre par glasögon jag byter runt med för att kunna se i olika situationer och jag måste erkänna jag hade lite gett upp hoppet om att kunna se bättre. Jag hade till och med börjat jobba med mig själv för att acceptera faktum. Anita du är typ halvblind men bli nu inte bitter för det. Det finns det som är värre. Du är frisk och du kan se med det andra ögat. Och även om jag i grunden är en positiv människa var det faktiskt svårt att hitta den där acceptansen och inte gå omkring och irritera mig på att jag ser så dåligt hela tiden.

Hur som helst med lite influenser från väldigt kloka människor runt omkring mig började jag ändå tänka att kanske det är värt att kolla en gång till med optikern om det verkligen inte finns nåt mer att skruva på. Ni vet hur det är när man så gärna vill tro men samtidigt är rädd att få för höga förhoppningar som sen ska grusas.

Jag bokade i alla fall tid hos optikern och på skärtorsdags eftermiddag fick jag en tid. Den fantastiska optikern skruvade hit och dit och sa ett oändligt antal gånger är det bättre så här eller så här? Och helt plötsligt kände jag fasiken det här kan nog bli bra.

Dröm om min förvåning när jag kunde läsa den allra minsta minitexten utan besvär med andra glas. Jag blev så glad så jag började gråta och kramade om denna lilla fina optikertjej. Sen fick jag hjälp i världsklass att välja bågar. Oändligt tacksam tågade jag ut ur butiken och på vägen hem skulle jag köpa lite blommor hem till påsk men i blomsteraffären så köpte jag tre extra buketter tulpaner och sprang tillbaka till optikerbutiken för att hinna innan dom stängde och alla som jobbade där fick varsin bukett.

Det tar ju två veckor att få de nya glasögonen och jag har mer än en gång under dessa veckor tänkt att jag överdriver nog. Så bra var det nog inte… Men det var det! För ikväll hämtade jag hem dom. Mina nya fina glasögon och jag ser fantastiskt bra ut! Genom dom 🙂 När jag fick på mig dom var det bara som en lång skön utandning. Ni vet som när alla spänningar bara släpper. Min stackars lilla hjärna behöver inte kämpa för att få ihop två suddiga bilder till en. Den klara bilden bara finns där!

Oändligt glad och tacksam för att det finns hjälpmedel och människor som orkar skruva det där lilla extra för att det ska bli bra. Och människor som petar på mig i rätt riktning när jag förlorat hoppet och tror att loppet är kört!

Jag kanske sover med mina nya glasögon på och drömmer glasklara, vackra drömmar inatt…

PS Om någon undrar var gårdagens blogginlägg tagit vägen är ni inte ensamma. Antagligen råkade jag radera det i all glädjeyra…