Grus i dojjan

Du vet känslan när du är ute och går och precis fått upp farten så händer det. Den där lilla stenen hoppar upp och kilar in sig precis innanför kanten på skon. Just där det glipar lite extra mellan skon och hälen. Innan du hinner stanna, eftersom du fått upp farten, letar sig stenen ner vidare längs hälen och skaver fruktansvärt. Du stannar upp. Då hoppar stenen vidare och gömmer sig precis under hålfoten. Du tänker ah den försvann och börjar stega på igen. Du får upp farten på nytt, då är det en ny liten illbatting till sten som bestämt sig för att åka gratis med dig och din sko till nya spännande platser.

Oroa er inte! Fenomenet är snart över för säsongen. Idag vandrade jag på min väg till jobbet på en helt ny-sopad gångväg. De stackars gruskornen som hade legat där och väntat på skoskjuts fick åka gatsopningsbil istället till sommarförvaringen, för att kanske släppas ut på en ny spännande gångväg nästa vinter igen. Å just på vintern är ju dom där stenarna våra bästa vänner. Hur många vurpor hade inte jag gjort i vinter utan deras hjälp? Många.

Så idag är jag både glad att de små stenarna som vi trampat på i snö, is och slask får komma på sommarkollo och vila till nästa vinter. Och att gatsopningsbilarna fick komma ut på grönbete. Tillsammans ger det en härlig vårkänsla!

Annat gammalt proggigt grus i dojjan kan ni förresten kolla in här: https://www.youtube.com/watch?v=erhtZS61DmQ