Lite som den här snögubben från helgen nog känner sig just nu. Lite som en vattenpöl – så var första känslan när jag vaknade och insåg vad jag gjort igår, startat en blog och nu har jag följare med förväntningar. Hjääääääälp!
Jag är ju så impulsiv, blev sugen på att blogga igen, vad gör jag? Tänker efter en gång till? Nej kör, bara kör så funkar jag.
Kliver på tåget i Värnamo igår och tänker undrar hur gör man nu för tiden. Börjar googla och när tåget stannar på första stoppet i Klevshult då hade jag redan köpt mig en domän och skaffat WordPress. Vid nästa stopp, Skillingaryd, fick jag ändå tillbaka nån typ av verklighetsförankring och messade Dan the Man att han kan hämta mig vid Rocksjön 19:58. Men den verkligheten försvann fort igen när jag fixade och trixade och vände och vred på min telefon för att fatta hur man skulle göra. I Vaggeryd hade jag fått till nån slags layout men sen är där en lång sträcka utan internet. Då skrev jag på inlägget och när tåget äntligen kom ut ur skogen och in i internet-land igen i Månsarp då publicerade jag hela klabbet. Det får bära eller brista. Sedan gick ett par stopp åt att kolla facebook och göra inlägg där. Jag kollar upp, tittar ut och var är jag? Inte på Rocksjön där Dan the Man står och väntar iallafall. Jag hade åkt ända till slutstation jag. Fick ringa Dan the Man och be honom komma in till stan istället…
Blir du förvånad? Inte jag. Det går som tåget och nu kör vi. Fick mail igår att på måndag börjar skrivarkursen som jag anmält mig till så här kan hända vad som helst. Så häng med…
Livet med Gladanka 