God? Morgon?

Du vet dom där mornarna när du är så trött att det verkar helt omöjligt att ta sig upp ur sängen, än mindre gå till jobbet. När klockan börjar härja med din välbehövliga skönhetssömn och du är så långt ner i djupet så det känns som du simmar i sirap. Du får kämpa med hela kroppen för att ens komma upp så nära ytan att du förstår vad som händer. Trots att du hört samma gamla larmsignal de senaste åren så har du ingen aning om vad som sker.

Detta är en kamp för både knopp, kropp och själ. När du till slut kämpat dig upp till nån typ av medvetenhet börjar nästa del i övertalningen. Det är ingen idé, om jag nu mot förmodan ändå skulle lyckas ta mig upp och ur sängen och till jobbet kommer jag ändå inte att kunna uträtta något för jag är så trött, så trött, så trött…

Du rycker till när snooze signalen går igång och till slut besegrar du dig själv och sitter där på sängkanten med tom blick. Då kommer tröstfasen. Jag kan lägga mig direkt när jag kommer hem. Direkt. Jag behöver inte ens ta av mig ytterkläderna. Direkt kan jag lägga mig och sova. Direkt.

Det finns människor som sällan upplever denna kamp. Jag beundrar dom. Tänk att vakna pigg och studsa upp.

Dan the man är lite av den typen. Eller nej, faktiskt ganska mycket. Så när jag väl stapplat upp som en zombie så står han där leende i köket med den väldoftande kaffekannan i handen och säger: Får jag lov att servera min fina fru en kopp kaffe?

Även när min klocka ringer kvart över fem som idag…

Tacksamhet & kärlek till dig Dan the man.