
Som så många andra i världen sitter jag just nu i karantän. Jag hostar och är trött. Det kan vara Corona men det kan likaväl vara vanlig förkylning.
Om detta varit förra våren hade jag INTE tänkt så här: Undrar vilken typ av förkylning jag har? Jag hade inte ens tänkt att det finns olika.
Jag hade inte känt efter hundra gånger om dagen om jag har svårt att andas.
Nä då hade jag bara tänkt: Jag är sjuk, förkyld, och måste ta hand om mig lite extra. Och hade jag fått andnöd så hade jag nog märkt det utan att behöva känna efter extra.
Alltså för en tvättäkta hypokondriker är all denna information inte bra. Den får min hjärna att gå i spin. Den enda skillnaden är att nu VET jag att det finns nåt som heter Corona som kan kännas som en vanlig förkylning.
En sak som däremot är precis likadan vare sig det varit en förkylning förra året eller kanske Corona i år, är den gigantiska mängd gnäll jag utsätter min kära Dan the man för. Lite synd är det ju ändå om mig… host, host…det kan vara Corona…
Nä nu ska jag jaga bort oroliga tankar och jaga fram roliga tankar istället. Och kanske gnälla lite extra till Dan the man när han kommer hem.