Du vet när du är så där nöjd för allt går enligt planen. Du vaknar, kanske inte pigg, det vore för bra för att vara sant och detta är ju en sann historia. Jag skulle kalla det hyfsat otrött. Mannen gör morgonkaffet som vanligt. Du tänker jag packar nu så blir det inte så stressigt när jag ska iväg. Bra där! Packar dator, strömsladden, poäng igen, den har du glömt ofta på senaste. Glasögonen. Stoltheten växer ännu mer, ytterligare ett föremål som är lätt att glömma.
Du går till kylskåpet plockar fram den fina, goda och färggranna matlådan packar ner den. Fixar ett mellanmål också eftersom du åker buss till jobbet idag och kommer hem lite senare. Du packar omsorgsfullt ner det i kassen. Nu sätter du dig och njuter av kaffet och småpratar med mannen och myser. Livet är gott.
I god tid går du och fixar dig, klär på dig ytterkläderna. Det är blåsigt och du hinner leta fram halsduk och handskar som du inte använt sen i våras. Bra där! Reflexer. Just det, det är ju mörkt nu. Du tar på dig ryggsäcken säger hejdå till mannen och går ner till bussen, springer inte som en galning, för du är ju i god tid. Kliver stolt på bussen.
Då slår det dig. Var är kassen med maten? Jo den står kvar hemma i hallen…
Suck.
Livet med Gladanka 