Det var vid morgonkaffet häromdagen som Dan the Man sa, det är som en vän! Vaddå? sa jag lite frånvarande eftersom jag hade fullt fokus på mobilen.
Jo, fortsatte han, du vet när man träffar nån snubbe som man retar sig på, sen visar det sig att du måste träffa honom varje dag, till och med flera gånger om dagen. I början kommer du inte ens ihåg honom, allt går knackigt, ni missförstår varann, ni kan inte kommunicera och man får ta omtag om och om igen. Du är frustrerad.
Mm säger jag nu lite mer intresserad.
Men sen ju längre tiden går så accepterar du killen, börjar till och med gilla honom så smått. Och till slut utan att du ens lagt märke till det så är ni bästa vänner. Allt flyter, du behöver inte tänka extra det bara funkar. Ni är helt samspelta.
Okej, säger jag och undrar lite vad han pratar om.
Då som en blixt från en klar himmel kommer det direktiv från högre ort. Du får inte umgås med honom mer. Istället tvingas du på en ny irriterande snubbe… precis så känns det.
Nu fattar jag ingenting. När känns det så? frågar jag och sveper sista kaffeslurken.
Jo när IT-avdelningen tvingar mig att byta lösenord…
