Kroppsspråket

Jag har känt mig själv i snart 57 år. Jag vet! Det är helt otroligt. Men jag är faktiskt inte äldre.

Ändå lär jag mig nya saker om mig själv typ hela tiden. Många säger du måste LYSSNA på din kropp och jag försöker verkligen. Men jag tror helt enkelt inte att vi pratar samma språk.

Ta till exempel att jag alltid är hungrig men sällan törstig. Magen kurrar, hjärnan skriker ÄT för tusan ÄT! Och jag äter och äter. Men så helt plötsligt tänker jag: Nej, jag kan inte äta hela tiden. Jag tar ett glas vatten istället. Ja då tystnar kroppaskrället plötsligt. Och hjärnan säger tack det var mycket gott. Men varför skriker ni inte vatten till mig om det är det ni vill ha?

Eller när jag på kvällen känner mig gnällig och tänker att inget är roligt längre, världen håller på att gå under och jag får ångest och vill bara gråta. Ja då vaknar jag med halsont. Vore det inte lite bättre att sända signalen du håller på att bli sjuk, gå och lägg dig! Jag menar istället för att VÄRLDEN håller på att gå under. Slå på all oro och ångest!

Nu har jag just lärt mig att när min kropp vill ligga kvar i sängen och hjärnan skriker VILA! Du DÖR om du rör dig. Ja då är det tydligen morgonpromenad den vill ha. Mycket märkligt.

Publicerad av Gladanka

En humoristisk och glad Göteborgska som hamnat i Småländska Jönköping och som älskar att skriva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: