Det är så jag känner varje år efter nyår. Förr i tiden när man hade en fickkalender av papper älskade jag att fylla i dom tomma bladen med mina nya fräscha och fantastiska planer. Så nu när jag strax startar mitt femtioåttonde levnadsår gör jag återigen en nystart.
Det är inte heller bara jag som gör så här, vanliga år när vi inte har en pandemi hängande över oss så slår ju gymmen besöksrekord och tidningarna skriker ut olika dieter. Så jag behöver inte känna mig ensam.
Kanske är det omåttliga julfrossandet som ger en puff i rätt riktning. Det är det åtminstone för mig. Jag börjar faktiskt bli trött på soffan, praliner och Netflix.
Detta året satsar jag på dom fyra hörnstenarna. Först och främst färggrann mat som ger min kropp härlig energi. Sen lägger jag till rolig motion och rörelse som gör mig starkare och gladare. Skönhetssömnen ska jag lägga extra krut på så jag håller mig lika fräsch och vacker ytterligare ett år. Och som krydda på moset blir det lite meditation för att möta allt som livet bjuder på, i både med- och motgång, och på bästa sätt.
Jag har också fått lära mig detta året, av en mycket klok person, att om man är som jag, positiv, så når man inte ända fram genom att bara sätta mål. Risken är att man nöjer sig innan man är ända framme vid målsnöret. Istället är det rutiner som gäller.
Och att snubbla på målsnöret det vill jag inte riskera. Så ikväll blir det lansering av min nya kvällsrutin innehållande både en stunds meditation och ett tidigt sänggående. Vi får se hur det går. Men jag känner iallafall fall både framtidstro och tillförsikt inför den stundande premiären.
Livet med Gladanka 