Hur många kan du?

Prästkrage, Blåklint, Smörblomma, Hundkex, Käringtand, Kråkvicker, Rödklöver, Mjölkört, Ormbunke, Midsommarblomster…Namnet på växterna längs vägkanten så här i sommartid. Ånej inte blommor igen. Ja, ja jag vet, men det är ju så fullt av dom och dom är ju så söta. Vissa kan jag namnet på, det lärde jag mig för länge sen och det sitterFortsätt läsa ”Hur många kan du?”

Söndagskväll

Nedräkningen har börjat. Nio arbetsdagar kvar till semestern. Blandade känslor. Den är så efterlängtad och får samtidigt inte försvinna för fort. Vill känna mig ledig, kunna ta dagen som den kommer och njuta. Helst av allt kunna stanna tiden en smula. Vill inte planera men inte heller riskera att det slutar med en enda långFortsätt läsa ”Söndagskväll”

Fyndhörnan

Under morgonens fix i trädgården hittade jag en bortglömd hörna som doftade alldeles underbart. Visade sig vara små söta Liljekonvaljer som doldes bland ogräset. Nästa fynd var spenaten från min egen odling. Det är det första jag skördat från odlingslådorna i år. En härlig känsla att kunna äta det vi själva odlat. Ett tredje fyndFortsätt läsa ”Fyndhörnan”

Förgät ej mig

Vem känner ej den blomma blå, som Gud lät himlens färger få. Den växer upp vid flodens stränder och plockas där av minnets händer. Dess namn det kan jag säga dig, det är förgät ej mig. Precis så skrev min mormor Anna i min Poesibok för nästan femtio år sedan. Det var när jag hadeFortsätt läsa ”Förgät ej mig”

Laddande dagar

Jaha mitt i coronavirus då byter vi bil. Till en laddhybrid. Känns ovant och spännande. Mycket att lära sig om olika kontaktdon, elleverantörer, parkeringsbestämmelser, appar, laddbrickor och annat smått och gott. Efter en tur till dotterns bröllop förra helgen då vi bekantade oss med minst fyra olika laddstolpsleverantörer som fungerade och nån som inte funkadeFortsätt läsa ”Laddande dagar”

Deppidemi och kallt

Ja våren och värmen tar inte stormsteg i år snarare små, små steg rakt mot den isande vinden. Här både haglar, regnar på tvären och blåser. Och epidemin verkar inte släppa greppet om oss än på ett tag. Då är det fint att höra grannarnas glada barn. Härliga barnröster som leker, skrattar och stojar närFortsätt läsa ”Deppidemi och kallt”

Ett steg framåt och ett jättesteg tillbaka

Det är tufft att lära sig nya saker. I början är det nytt och spännande och man är entusiastisk och på, men så helt plötsligt är det som en oöverstiglig vägg framför en. Tvivlet kommer. Detta kommer aldrig att gå. Jag är dum i huvet som inte fattar. Sen går det bakåt. Saker som egentligenFortsätt läsa ”Ett steg framåt och ett jättesteg tillbaka”