Dessa Coronatider har verkligen ändrat perspektivet på saker och ting. Som vad som är värt att berätta när man ringer till nån och pratar. Tidigare handlade det om resor och människor man mött och galna saker man råkat ut för. Nya restauranger man provat eller nån konsert man bara älskade. Nu är det mer hurFortsätt läsa ”Det lilla äventyret”
Författararkiv:Gladanka
Vitt och fräscht
Vintervitt landskap och vinterklätt sällskap i sällsynt sol. Skapar fina minnen och lugn i sinnet. Ljuset är på väg tillbaka. Och allt verkar lite enklare, lite bättre. Ett spirande litet hopp som väckts. En fin vinterdag i slutet av årets första och kallaste månad.
Omstart, nystart, framtidstro och premiär
Det är så jag känner varje år efter nyår. Förr i tiden när man hade en fickkalender av papper älskade jag att fylla i dom tomma bladen med mina nya fräscha och fantastiska planer. Så nu när jag strax startar mitt femtioåttonde levnadsår gör jag återigen en nystart. Det är inte heller bara jag somFortsätt läsa ”Omstart, nystart, framtidstro och premiär”
När dimman rullar in
Stanna upp. Sänka tempot. Andas in och andas ut. Andas långa, lugna andetag. Våga vara stilla i nuet. Känna tilliten till det som är nära. Leva i det lilla för en stund. Känna glädje och tacksamhet över det välbekanta. Det enkla är ibland det svåraste.
Mörkt i paradiset
Det är mörkt nu. Även här i paradiset. Vintermörkret har kommit med dunder och brak. Men det finns ljus i tunneln. Nämligen julljus. Vi har tjuvstartat lite och nu lyser vår lilla ”by” upp så fint i kvällsmörkret. Det gick lätt att hitta hem nu ikväll på kvällspromenaden. Hem till ljus & värme.
Orutinerad på rutiner
Jag har alltid tänkt att rutiner är trist. Jag vill vara fri och spontan, göra som jag känner för och inte fastna i invanda mönster. Men jag ska ärligt erkänna att jag behöver verkligen rutiner. Jag funkar inte annars. Jag behöver lägga mig samma tid, äta regelbundet och röra på mig. Och tänk att justFortsätt läsa ”Orutinerad på rutiner”
När orden är för små
Du vet när du har den där känslan att naturen är så vacker att den inte går att beskriva i ord. Du blir bara uppfylld av förundran, tacksamhet och glädje. Så var denna helgen, i vårt lilla paradis, för mig. Så jag låter helt enkelt bilderna bilderna tala för sig själva.
Kroppsspråket
Jag har känt mig själv i snart 57 år. Jag vet! Det är helt otroligt. Men jag är faktiskt inte äldre. Ändå lär jag mig nya saker om mig själv typ hela tiden. Många säger du måste LYSSNA på din kropp och jag försöker verkligen. Men jag tror helt enkelt inte att vi pratar sammaFortsätt läsa ”Kroppsspråket”
Som en kär vän?
Det var vid morgonkaffet häromdagen som Dan the Man sa, det är som en vän! Vaddå? sa jag lite frånvarande eftersom jag hade fullt fokus på mobilen. Jo, fortsatte han, du vet när man träffar nån snubbe som man retar sig på, sen visar det sig att du måste träffa honom varje dag, till ochFortsätt läsa ”Som en kär vän?”
Flyt med oflyt
Du vet när du är så där nöjd för allt går enligt planen. Du vaknar, kanske inte pigg, det vore för bra för att vara sant och detta är ju en sann historia. Jag skulle kalla det hyfsat otrött. Mannen gör morgonkaffet som vanligt. Du tänker jag packar nu så blir det inte så stressigtFortsätt läsa ”Flyt med oflyt”
Livet med Gladanka 