Doftkaramell

Nu är det dofternas tid. Luften fylls av blomdoft blandad med doften av skog och barr som värmts av solen. Det luktar nytt och rent. Till och med sjön luktade vår idag. Lukt är så förknippat med minnen och idag kom det många goda minnen till mig på vår långpromenad runt Hofsnäs stigar. Det var minnen från mormors trädgård, saft och bullar i hammocken under de stora lönnarna. Minne från när man fick ta ut cykeln första turen på våren och cykla med sina kompisar. Minnen från den våren när jag var sju år och blev moster. Jag var så stolt när jag fick köra barnvagnen fram och tillbaks ute på gården med lilla Ann i. Eller från den våren för 36 år sedan jag träffade en charmig chalmerskille som sedan visade sig bli, Dan the man, mannen i mitt liv. Minnen från när mina båda barn var små och hade massa spring i benen och ville springa i barfota gräset fast det fortfarande egentligen var för kallt. Och så klart minnen från förra våren när vi med spänning väntade på vår stuga här i paradiset.

Härliga minnen och sköna dofter. Nästa vår kanske det är denna dagen som jag kommer att tänka på. Vem vet?

På topp i galopp

Galopp är verkligen underskattat! Att flyga fram så håret och kläderna fladdrar. Nu tänker du har Anita börjat med hästsport? Konstigt det intresset har hon aldrig sagt nåt om innan.

Nej, nej, nej jag pratar om att galoppera på egna ben. Att ta ett rejält glädjeskutt i vardagen.

Jag tror inte att det är en jättevanlig syn på alla kontor att se en dam i sina bästa år, iförd blommig klänning, skuttandes runt i korridorerna. Det tycker jag är synd. Jag tror alla mår bra av lite glädjeskutt i vardagen. Både de som skuttar och dom som råkar se det. På mitt kontor händer det då och då, som idag. Nu har vi haft tråkigt länge nog och då gäller det att ta till dom medel man har till fots.

Så ta ett glädjeskutt du med när dom omkring dig minst anar det. Berätta gärna hur det kändes.

Så galopperar jag vidare nu i salsatakt…

Dripp dripp dropp

Så är den installerad och på plats. Vår solcellsdrivna droppbevattning. Solceller som driver en pump som pumpar upp vårt ihopsamlade regnvatten ur tunnan nere vid odlingslådorna. Vattnet rinner sedan genom tunna slangar ut till odlingslådorna och droppar ut ur munstyckena i lådorna i en jämn och fin takt.

Soliga dagar pumpar den mer och andra dagar mindre. Mycket smart grej. Det ska bli intressant och se hur det kommer att funka i längden.

Det var lite pyssel att få ihop och krävde ett visst tankearbete och planering. Jag är ju inte så där jättepraktiskt lagd så jag lyckades naturligtvis göra hål på en slang så klart, men i det stora hela gick det väldigt lätt.

Nu kan mina nysådda frön få lagom med vatten även under veckan när vi lämnar paradiset för veckans jobbande.

Jo, jag har faktiskt sått också. Nästan så jag glömde den detaljen mitt i allt teknikstohej. Det hade ju varit just snyggt. Vattna lådor utan växter… men ingen omöjlighet när det gäller mig. Viktigare saker har glömts bort i mina dar.

Trolskt i paradiset

Idag är det trolsk stämning här i paradiset. Naturen och skogen börjar sakta växla i grönt. Samtidigt som det ligger en vackert grå och lite dimmig ton över äng och trädgård. Luften är fylld av livgivande syre, långt bort hörs korna råma och hela skogsbrynet fylls av fågelsång som idag låter både vacker och samtidigt lite sorgsen. Kanske på grund av dimman.

Känner tacksamhet att kunna stiga ut på trappan och andas. Fylla lungorna med luft och känna lugnet och tryggheten i att naturen går sin gilla gång. Att kunna förnimma dofterna och höra ljuden. En stark och fin känsla att börja dagen med.

Spännande regn

I vanliga fall brukar jag tycka att det är lite trist när det regnar. Jag menar det är inte lika lockande att vara ute, det blir lite mörkare och lite kallare. Men inte nu. Dan the man fick upp mig med orden: Anita, det har regnat 5 mm inatt!

Skojar du ropade jag, 5 mm, och rusade upp klarvaken och pigg. Fick på mig kläder och ut för att kolla första delen i vårt senaste projekt, att samla regnvatten.

Förra helgen monterade vi en 100 liters regntunna vid ett av våra stuprör. Regnvattnet fyller tunnan och när den är full fortsätter vattnet ner i stupröret. Mycket smart anordning. Och det visade sig att 5 mm regn var allt som behövdes för att samla 100 liter! Jag känner mig rik.

Så då var det dags att prova att fylla regnvattentunnan som nere vid odlingslådorna så vi kopplade slang mellan och nu ytterligare 5 mm fint vårregn senare är den fylld med 200 liter fantastiskt regnvatten. Vilken naturtillgång.

Då är vi redo för nästa del i projektet, och till det momentet önskar vi lite sol.

Fingertoppskänsla

I dagarna två har vi grävt, krattat, skyfflat, rensat, burit, hackat, spettat och grävt lite till. Allt för att få till en fin plats för våra odlingslådor.

Nu känns det minsann i fingertopparna att kontorsråttans små frökenhänder varit tvungna att ta i på riktigt. Träningsvärk lite överallt men allra mest i händer och fingrar. Belöningen är att där det förut var ett oländigt igenväxt land står nu fem fina odlingslådor redo för årets sådd.

Där finns också en ståtlig regnvattentunna som är början på nästa helgprojekt. Nämligen installation av solcellsdriven regnvattensbevattning. En dröm för två ingenjörer att få installera.

Tillfredsställelse är känslan just nu. Inte så dumt.

Ljus, ljus, ljus

Nu är det som bäst. När våren precis tagit fart. När vårblommorna börjat blomma och träden knoppas. När solen lyser så starkt, att jag måste damma av solglasögonen, och värmer så skönt mot min vinterbleka hud. När hela den långa ljusa sommartiden ligger framför mig och väntar med sina många, långa och ljumna kvällar.

När vårens framsteg fortfarande går i lagom fart så jag dag för dag kan följa hur allt växer och spirar. När kvällssolen lyser vackert genom trädkronornas vinterkala grenverk och kastar långa skuggor på marken.

Ja då är det som allra bäst.

Påskpyssla

Vad kan man göra när man inte får träffa släkt och vänner? Jo påskpyssla i trädgården. Vi har krattat hela stora gräsmattan så vår lille vän ”Sven Duva II” kan släppas ut på grönbete utan att riskera stopp i maskineriet. Vi har rensat rabatterna så alla fina vårlökar kan breda ut sig och sträcka sina knoppar mot vårsolen. Sen har vi börjat ”röja” i vår slänt och lägga täckduk. den ska få ligga i ett par år så ska vi se om vi kan lyckas kväva allt rotogräs som växer där.

Men det mest spännande vi gjort denna påsken är att vi köpt ett solcellsdrivet bevattningssystem där vi kommer att ta vara på regnvattnet och låta det vattna vår nya kökslandsodling som vi ska fixa i år. Det blir ett antal pallkragar med sockerärtor, bondbönor, morötter, palsternackor, fänkål, broccoli, grönkål, mangold, spenat, dill och persilja. Det ska bli spännande och se hur detta kommer att arta sig. Jag är supertaggad att sätta igång det projektet. Jag behöver helt enkelt fler långhelger.

Spegel, spegel på väggen där…

Säg vem som i spegeln är…

Vem säger du godmorgon till? Själv säger jag godmorgon till Dan the Man först men sen till mig själv. Varje morgon, sedan många år, när jag går in i badrummet så tittar jag på mig i spegeln och säger: Godmorgon snygging! Härligt att se dig! Sen tar jag på mig leendet, ibland lite motvilligt, men det brukar komma på till sist och med leendet kommer också en härlig glad-känsla i kroppen. Å så avslutar jag med: Ha en fin dag Anita! Kom ihåg att du ÄR bra och duger precis som du är.

Nu på senare år har något ändrats. Jag säger så klart godmorgon till Dan the Man, det vore ju minst sagt märkligt att sluta med det efter så många år. Men sen hälsar jag faktiskt på min mamma, ja för av nån konstig anledning är det alltid hon som stirrar tillbaka på mig i badrumsspegeln. Det tar några sekunder innan jag fattar att det är inte min mamma jag ser utan det är bara jag som blir mer och mer lik henne för varje dag som går.

Det är både lite skrämmande och härligt att inse att man blir äldre och mer och mer lik sin mamma. Så jag har helt enkelt kapitulerat och säger godmorgon till henne också innan jag börjar på med min vanliga pepp-monolog och klär på mig den där sköna glad-känslan.

Min fina, starka, vackra, kreativa, roliga och fantastiska mamma Edla som gick bort för 31 år sedan igår. Nu känns det väldigt fint att få likna henne. Hon var en fin och klok förebild.

Måste jag eller vill jag?

Jag tror stenhårt på att mata mig med bra och stärkande tankar. Jag vet att hur jag pratar med mig själv betyder allt. Ändå faller jag ofta dit så det är ett ständigt pågående arbete, det här positiva självpratet.

Ta bara en sån enkel grej som min att göra lista. Vad är det nu jag måste göra? Jo jag måste boka om tandläkartiden, jag måste fixa semesterlistan på jobbet, jag måste handla, jag måste…

Men tänk om jag inte måste utan vill göra det istället?

Jag vill boka om min klipptid och jag vill göra semesterlistan på jobbet, jag vill handla och jag vill…

Visst blir det stor skillnad med jag vill istället för jag måste. Jag känner till och med lite längtan efter att få göra den där semesterlistan. Och att känna längtan det är en härlig känsla.

Vad har du som du vill göra och som du längtar till på din lista?

%d bloggare gillar detta: