På topp i galopp

Galopp är verkligen underskattat! Att flyga fram så håret och kläderna fladdrar. Nu tänker du har Anita börjat med hästsport? Konstigt det intresset har hon aldrig sagt nåt om innan.

Nej, nej, nej jag pratar om att galoppera på egna ben. Att ta ett rejält glädjeskutt i vardagen.

Jag tror inte att det är en jättevanlig syn på alla kontor att se en dam i sina bästa år, iförd blommig klänning, skuttandes runt i korridorerna. Det tycker jag är synd. Jag tror alla mår bra av lite glädjeskutt i vardagen. Både de som skuttar och dom som råkar se det. På mitt kontor händer det då och då, som idag. Nu har vi haft tråkigt länge nog och då gäller det att ta till dom medel man har till fots.

Så ta ett glädjeskutt du med när dom omkring dig minst anar det. Berätta gärna hur det kändes.

Så galopperar jag vidare nu i salsatakt…

Dripp dripp dropp

Så är den installerad och på plats. Vår solcellsdrivna droppbevattning. Solceller som driver en pump som pumpar upp vårt ihopsamlade regnvatten ur tunnan nere vid odlingslådorna. Vattnet rinner sedan genom tunna slangar ut till odlingslådorna och droppar ut ur munstyckena i lådorna i en jämn och fin takt.

Soliga dagar pumpar den mer och andra dagar mindre. Mycket smart grej. Det ska bli intressant och se hur det kommer att funka i längden.

Det var lite pyssel att få ihop och krävde ett visst tankearbete och planering. Jag är ju inte så där jättepraktiskt lagd så jag lyckades naturligtvis göra hål på en slang så klart, men i det stora hela gick det väldigt lätt.

Nu kan mina nysådda frön få lagom med vatten även under veckan när vi lämnar paradiset för veckans jobbande.

Jo, jag har faktiskt sått också. Nästan så jag glömde den detaljen mitt i allt teknikstohej. Det hade ju varit just snyggt. Vattna lådor utan växter… men ingen omöjlighet när det gäller mig. Viktigare saker har glömts bort i mina dar.

Trolskt i paradiset

Idag är det trolsk stämning här i paradiset. Naturen och skogen börjar sakta växla i grönt. Samtidigt som det ligger en vackert grå och lite dimmig ton över äng och trädgård. Luften är fylld av livgivande syre, långt bort hörs korna råma och hela skogsbrynet fylls av fågelsång som idag låter både vacker och samtidigt lite sorgsen. Kanske på grund av dimman.

Känner tacksamhet att kunna stiga ut på trappan och andas. Fylla lungorna med luft och känna lugnet och tryggheten i att naturen går sin gilla gång. Att kunna förnimma dofterna och höra ljuden. En stark och fin känsla att börja dagen med.

Spännande regn

I vanliga fall brukar jag tycka att det är lite trist när det regnar. Jag menar det är inte lika lockande att vara ute, det blir lite mörkare och lite kallare. Men inte nu. Dan the man fick upp mig med orden: Anita, det har regnat 5 mm inatt!

Skojar du ropade jag, 5 mm, och rusade upp klarvaken och pigg. Fick på mig kläder och ut för att kolla första delen i vårt senaste projekt, att samla regnvatten.

Förra helgen monterade vi en 100 liters regntunna vid ett av våra stuprör. Regnvattnet fyller tunnan och när den är full fortsätter vattnet ner i stupröret. Mycket smart anordning. Och det visade sig att 5 mm regn var allt som behövdes för att samla 100 liter! Jag känner mig rik.

Så då var det dags att prova att fylla regnvattentunnan som nere vid odlingslådorna så vi kopplade slang mellan och nu ytterligare 5 mm fint vårregn senare är den fylld med 200 liter fantastiskt regnvatten. Vilken naturtillgång.

Då är vi redo för nästa del i projektet, och till det momentet önskar vi lite sol.

Fingertoppskänsla

I dagarna två har vi grävt, krattat, skyfflat, rensat, burit, hackat, spettat och grävt lite till. Allt för att få till en fin plats för våra odlingslådor.

Nu känns det minsann i fingertopparna att kontorsråttans små frökenhänder varit tvungna att ta i på riktigt. Träningsvärk lite överallt men allra mest i händer och fingrar. Belöningen är att där det förut var ett oländigt igenväxt land står nu fem fina odlingslådor redo för årets sådd.

Där finns också en ståtlig regnvattentunna som är början på nästa helgprojekt. Nämligen installation av solcellsdriven regnvattensbevattning. En dröm för två ingenjörer att få installera.

Tillfredsställelse är känslan just nu. Inte så dumt.

Ljus, ljus, ljus

Nu är det som bäst. När våren precis tagit fart. När vårblommorna börjat blomma och träden knoppas. När solen lyser så starkt, att jag måste damma av solglasögonen, och värmer så skönt mot min vinterbleka hud. När hela den långa ljusa sommartiden ligger framför mig och väntar med sina många, långa och ljumna kvällar.

När vårens framsteg fortfarande går i lagom fart så jag dag för dag kan följa hur allt växer och spirar. När kvällssolen lyser vackert genom trädkronornas vinterkala grenverk och kastar långa skuggor på marken.

Ja då är det som allra bäst.

Påskpyssla

Vad kan man göra när man inte får träffa släkt och vänner? Jo påskpyssla i trädgården. Vi har krattat hela stora gräsmattan så vår lille vän ”Sven Duva II” kan släppas ut på grönbete utan att riskera stopp i maskineriet. Vi har rensat rabatterna så alla fina vårlökar kan breda ut sig och sträcka sina knoppar mot vårsolen. Sen har vi börjat ”röja” i vår slänt och lägga täckduk. den ska få ligga i ett par år så ska vi se om vi kan lyckas kväva allt rotogräs som växer där.

Men det mest spännande vi gjort denna påsken är att vi köpt ett solcellsdrivet bevattningssystem där vi kommer att ta vara på regnvattnet och låta det vattna vår nya kökslandsodling som vi ska fixa i år. Det blir ett antal pallkragar med sockerärtor, bondbönor, morötter, palsternackor, fänkål, broccoli, grönkål, mangold, spenat, dill och persilja. Det ska bli spännande och se hur detta kommer att arta sig. Jag är supertaggad att sätta igång det projektet. Jag behöver helt enkelt fler långhelger.

Spegel, spegel på väggen där…

Säg vem som i spegeln är…

Vem säger du godmorgon till? Själv säger jag godmorgon till Dan the Man först men sen till mig själv. Varje morgon, sedan många år, när jag går in i badrummet så tittar jag på mig i spegeln och säger: Godmorgon snygging! Härligt att se dig! Sen tar jag på mig leendet, ibland lite motvilligt, men det brukar komma på till sist och med leendet kommer också en härlig glad-känsla i kroppen. Å så avslutar jag med: Ha en fin dag Anita! Kom ihåg att du ÄR bra och duger precis som du är.

Nu på senare år har något ändrats. Jag säger så klart godmorgon till Dan the Man, det vore ju minst sagt märkligt att sluta med det efter så många år. Men sen hälsar jag faktiskt på min mamma, ja för av nån konstig anledning är det alltid hon som stirrar tillbaka på mig i badrumsspegeln. Det tar några sekunder innan jag fattar att det är inte min mamma jag ser utan det är bara jag som blir mer och mer lik henne för varje dag som går.

Det är både lite skrämmande och härligt att inse att man blir äldre och mer och mer lik sin mamma. Så jag har helt enkelt kapitulerat och säger godmorgon till henne också innan jag börjar på med min vanliga pepp-monolog och klär på mig den där sköna glad-känslan.

Min fina, starka, vackra, kreativa, roliga och fantastiska mamma Edla som gick bort för 31 år sedan igår. Nu känns det väldigt fint att få likna henne. Hon var en fin och klok förebild.

Måste jag eller vill jag?

Jag tror stenhårt på att mata mig med bra och stärkande tankar. Jag vet att hur jag pratar med mig själv betyder allt. Ändå faller jag ofta dit så det är ett ständigt pågående arbete, det här positiva självpratet.

Ta bara en sån enkel grej som min att göra lista. Vad är det nu jag måste göra? Jo jag måste boka om tandläkartiden, jag måste fixa semesterlistan på jobbet, jag måste handla, jag måste…

Men tänk om jag inte måste utan vill göra det istället?

Jag vill boka om min klipptid och jag vill göra semesterlistan på jobbet, jag vill handla och jag vill…

Visst blir det stor skillnad med jag vill istället för jag måste. Jag känner till och med lite längtan efter att få göra den där semesterlistan. Och att känna längtan det är en härlig känsla.

Vad har du som du vill göra och som du längtar till på din lista?

Inspiration

När blir du inspirerad och känner flow? Jag blir ofta inspirerad när jag är ute och går eller när jag står i duschen. Men just då kan jag ju inte göra något åt inspirationen, bara tänka och kanske planera. När jag väl är hemma efter promenaden är det inte säkert att inspirationen finns kvar och när jag duschat färdigt ska jag kanske göra något annat. Jag får många och roliga idéer vad jag vill göra men sen blir det inte så mycket mer av det. Jag kanske glömmer bort dom eller ställer upp massa mentala hinder för mig själv, som att det är för svårt, jag inte kan eller vet tillräckligt, det tar för lång tid, jag har inte grejer eller bara att det blir nog för jobbigt.

Nu när jag går den här skrivarkursen tänker jag att jag ska börja göra och tänka på ett annat sätt. Ni är säkert många som redan gör så men för mig är det lite oprövat och nytt. Jag kallar det för ”gör bara lite grann”. Å det är inget jag hittat på själv. Jo namnet kanske men inte själva metoden. Nej det finns många kloka människor i min närhet som brukar använda sig av denna metoden. Istället för att vänta på att inspirationen ska infinna sig så startar man med något litet. Då ska inspirationen och glädjen komma på köpet enligt mina tillförlitliga källor.

Som nu idag när jag inte visste vad jag skulle skriva om så tänkte jag: Jag skriver bara en rubrik. Och ämnet för denna veckan i skrivarkursen var inspiration så varför inte använda det som rubrik? Enkelt och lätt. När väl rubriken var på plats så försvann helt plötsligt alla mina egenuppfunna mentala hinder som jag så noga ställt upp och den där goa känslan av flow som är så himla härlig bara kom till mig. Så visst funkade det.

Hur gör du för att få flow?

%d bloggare gillar detta: