Stanna upp. Sänka tempot. Andas in och andas ut. Andas långa, lugna andetag. Våga vara stilla i nuet. Känna tilliten till det som är nära. Leva i det lilla för en stund. Känna glädje och tacksamhet över det välbekanta. Det enkla är ibland det svåraste.
Kategoriarkiv:Årstider
Mörkt i paradiset
Det är mörkt nu. Även här i paradiset. Vintermörkret har kommit med dunder och brak. Men det finns ljus i tunneln. Nämligen julljus. Vi har tjuvstartat lite och nu lyser vår lilla ”by” upp så fint i kvällsmörkret. Det gick lätt att hitta hem nu ikväll på kvällspromenaden. Hem till ljus & värme.
Orutinerad på rutiner
Jag har alltid tänkt att rutiner är trist. Jag vill vara fri och spontan, göra som jag känner för och inte fastna i invanda mönster. Men jag ska ärligt erkänna att jag behöver verkligen rutiner. Jag funkar inte annars. Jag behöver lägga mig samma tid, äta regelbundet och röra på mig. Och tänk att justFortsätt läsa ”Orutinerad på rutiner”
När orden är för små
Du vet när du har den där känslan att naturen är så vacker att den inte går att beskriva i ord. Du blir bara uppfylld av förundran, tacksamhet och glädje. Så var denna helgen, i vårt lilla paradis, för mig. Så jag låter helt enkelt bilderna bilderna tala för sig själva.
Höstmörker
Tycker du att de mörka höstkvällarna är depp eller pepp? Jag tycker det är mysigt med kvällsmörkret. Man kan tända ljus igen och små lampor i fönstret. Man ser hur det lyser i hus, stugor och lägenheter runt om. Hösten känns som en lite lugnare tid och känslan är att kunna unna sig lite ordentligtFortsätt läsa ”Höstmörker”
Söndagskväll
Nedräkningen har börjat. Nio arbetsdagar kvar till semestern. Blandade känslor. Den är så efterlängtad och får samtidigt inte försvinna för fort. Vill känna mig ledig, kunna ta dagen som den kommer och njuta. Helst av allt kunna stanna tiden en smula. Vill inte planera men inte heller riskera att det slutar med en enda långFortsätt läsa ”Söndagskväll”
Fyndhörnan
Under morgonens fix i trädgården hittade jag en bortglömd hörna som doftade alldeles underbart. Visade sig vara små söta Liljekonvaljer som doldes bland ogräset. Nästa fynd var spenaten från min egen odling. Det är det första jag skördat från odlingslådorna i år. En härlig känsla att kunna äta det vi själva odlat. Ett tredje fyndFortsätt läsa ”Fyndhörnan”
Förgät ej mig
Vem känner ej den blomma blå, som Gud lät himlens färger få. Den växer upp vid flodens stränder och plockas där av minnets händer. Dess namn det kan jag säga dig, det är förgät ej mig. Precis så skrev min mormor Anna i min Poesibok för nästan femtio år sedan. Det var när jag hadeFortsätt läsa ”Förgät ej mig”
Deppidemi och kallt
Ja våren och värmen tar inte stormsteg i år snarare små, små steg rakt mot den isande vinden. Här både haglar, regnar på tvären och blåser. Och epidemin verkar inte släppa greppet om oss än på ett tag. Då är det fint att höra grannarnas glada barn. Härliga barnröster som leker, skrattar och stojar närFortsätt läsa ”Deppidemi och kallt”
Doftkaramell
Nu är det dofternas tid. Luften fylls av blomdoft blandad med doften av skog och barr som värmts av solen. Det luktar nytt och rent. Till och med sjön luktade vår idag. Lukt är så förknippat med minnen och idag kom det många goda minnen till mig på vår långpromenad runt Hofsnäs stigar. Det varFortsätt läsa ”Doftkaramell”
