Orutinerad på rutiner

Jag har alltid tänkt att rutiner är trist. Jag vill vara fri och spontan, göra som jag känner för och inte fastna i invanda mönster. Men jag ska ärligt erkänna att jag behöver verkligen rutiner. Jag funkar inte annars. Jag behöver lägga mig samma tid, äta regelbundet och röra på mig. Och tänk att justFortsätt läsa ”Orutinerad på rutiner”

Förgät ej mig

Vem känner ej den blomma blå, som Gud lät himlens färger få. Den växer upp vid flodens stränder och plockas där av minnets händer. Dess namn det kan jag säga dig, det är förgät ej mig. Precis så skrev min mormor Anna i min Poesibok för nästan femtio år sedan. Det var när jag hadeFortsätt läsa ”Förgät ej mig”

Deppidemi och kallt

Ja våren och värmen tar inte stormsteg i år snarare små, små steg rakt mot den isande vinden. Här både haglar, regnar på tvären och blåser. Och epidemin verkar inte släppa greppet om oss än på ett tag. Då är det fint att höra grannarnas glada barn. Härliga barnröster som leker, skrattar och stojar närFortsätt läsa ”Deppidemi och kallt”

Ett steg framåt och ett jättesteg tillbaka

Det är tufft att lära sig nya saker. I början är det nytt och spännande och man är entusiastisk och på, men så helt plötsligt är det som en oöverstiglig vägg framför en. Tvivlet kommer. Detta kommer aldrig att gå. Jag är dum i huvet som inte fattar. Sen går det bakåt. Saker som egentligenFortsätt läsa ”Ett steg framåt och ett jättesteg tillbaka”

Trolskt i paradiset

Idag är det trolsk stämning här i paradiset. Naturen och skogen börjar sakta växla i grönt. Samtidigt som det ligger en vackert grå och lite dimmig ton över äng och trädgård. Luften är fylld av livgivande syre, långt bort hörs korna råma och hela skogsbrynet fylls av fågelsång som idag låter både vacker och samtidigtFortsätt läsa ”Trolskt i paradiset”