Tid är underligt. Hur långt är egentligen fem veckor? Det är lite drygt lika långt som en regnig november där ljuset försvinner mer och mer dag för dag. Det är ett halvt sommarlov, en evighet när man är 8 år. Det är lika kort som de flesta av oss har betald semester. Eller bara lite lite längre än den härliga men väldigt korta vårmånaden maj. Då när naturen förändras, blommor knoppas, träden spricker ut, fåglarna sjunger och ljuset och värmen är nära. Just nu har jag en vän och kollega som kämpat i mer än ett halvår med tuffa behandlingar mot en elak sjukdom. Nu har hon ”bara” fem veckors behandling kvar. Det kan kännas som en novembermånad för henne men jag önskar henne verkligen att det blir som maj istället.
Jag startar min nedräkning för hennes comeback idag. Jag vill ropa som Matti skrek om Ronja: hon fattas mej! Och då vet jag att om jag skulle ropa det högt, så skulle en kör av minst 50 arbetskamrater ropa med mig.
Du är en sån bra vän och kollega, du är klok som en bok, har en förmåga att se allt ur ett annat perspektiv, du är en sån kämpe, förebild och glädjekälla! Så idag får du bli mitt glädjeinlägg här i cyber space. Jag är glad att du finns i mitt liv! Kram!
Livet med Gladanka 